Brott straff & rättegång

De regler som behandlar brottspåföljder och olika brott finns huvudsakligen i den s k Brottsbalken (BrB). En balk är en form av "kapitel" i lagboken. Straffbestämmelser kan även finnas i andra lagar, såsom t ex narkotikastrafflagen och lagen om straff för smuggling. Nedan kan du läsa om de grundläggande lagar och principer som reglerar brottspåföljder och brott.

De olika brotten
Ansvarsfrihet
Preskription
Ringa (mindre grova) brott
Brott mot person

OBS! Informationen syftar till att ge en överblick över de lagregler som gäller, därför skall du inte förlita dig på att innehållet helt stämmer i varje enskilt fall. Har du närmare frågor och funderingar kring lagreglerna bör du kontakta ett ombud.

De olika brotten

Allmänt om brott

Definitionen av ett brott är: ”en gärning för vilken straff är föreskrivet”.
En kriminalisering av en viss handling grundar sig på framförallt två funktioner:
• En allmänpreventiv (avskräckande) funktion som antas leda till att människor avhåller sig från att begå brott.
• En individualpreventiv (moralbildande) funktion som antas leda till att den enskilde gärningsmannen i framtiden avhåller sig från att begå kriminella handlingar.

Uppsåt, vårdslöshet och underlåtenhet att handla
För att en gärning skall utgöra ett brott krävs också i regel att en gärning skall ha begåtts med uppsåt d v s att gärningen i viss mån varit eftersträvad. I vissa fall räcker det dock att gärningsmannen handlat oaktsamt (vårdslöst) eller grovt oaktsamt.

Brottsliga gärningar som begåtts p g a en ren olyckshändelse eller ett uppenbart misstag straffas i regel aldrig.

Vissa brott grundar sig på att gärningsmannen underlåtit att handla. T ex ett vittne som inte berättar hela sanningen och som därför straffas för mened.

Brott begångna under påverkan av alkohol eller annat berusningsmedel Att en gärningsman självförvållat varit påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel fritar honom inte från ansvar för brott, och därmed inte heller från straff.

Vem kan straffas för brott?

"Straffmydighet"
Den som vid brottstillfället ännu inte har fyllt femton år får inte dömas till ansvar för brott och därmed inte heller till straff (fängelse eller böter) eller annan påföljd, t ex skyddstillsyn. Ungdomar som fyllt 15 men inte 18 kan dömas till ansvar för en brottslig handling och om synnerliga skäl föreligger till fängelse. Dessa personer blir oftast överlämnade till vård inom socialtjänsten. Personer mellan 18-21 kan dömas för brottsliga gärningar. Dock dömes fängelsedomar endast ut i särskilda fall, t ex vid mord eller upprepad grov brottslighet.

Personer med psykisk störning

Personer som lider av en psykisk störning kan frias från ansvar i de fall förövarens intelligens är att jämställa med ett barns (person under 15 år). En normalbegåvad person som lider av en psykisk störning kan dömas till ansvar för brott, men ofta med vård som påföljd.

Rättsvillfarelse

– ”Att inte känna till lagen”
Det är varje medborgares ansvar att känna till vilka lagar som gäller och den som begår en brottslighandling p g a att han/hon inte visste att gärningen inte var straffbelagd frias i regel inte från ansvar från denna handling.

Skadestånd i samband med brott

Ofta döms ett skadestånd ut i samband med rättegångar i brottmål. Skadeståndets primära syfte är att återgällda en skada som uppstått i samband med det aktuella brottet. Ersättning kan tex utgå för sveda och värk, kränkning och förlorad arbetsförtjänst.

Tillämplighet av svensk rätt

Svensk rätt tillämpas för de brott som begåtts i riket och i de fall då det är osäkert var brottet begåtts men det finns skäl att anta att det är begånget i Sverige.

För brott som begåtts utanför Sverige döms i regel efter svensk lag och vid svensk domstol, om brottet begåtts
• av svensk medborgare eller av utlänning som har sin hemvist i Sverige,
• av utlänning utan hemvist i Sverige men som efter brottet blivit svensk medborgare eller har sin hemvist i Sverige,
• av dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och uppehåller sig i Sverige eller
• av annan utlänning som befinner sig i Sverige och det enligt svensk rätt kan följa fängelse i mer än sex månader för det brott som han/hon är misstänkt för.

Anstiftan och medverkan till brott

Anstiftan till brott och medverkan till brott
Den som med ”råd eller dåd” förmår annan att begå ett brott döms för anstiftan till brottet.

Vid bedömningen skall det vara klart att gärningsmannen inte hade begått brottet om inte anstiftaren hade påverkat honom/henne. Den som hjälpt en gärningsman att utföra ett brott kan dömas för medverkan till brottet.

Stämpling, förberedelse och försök till brott

Framför allt vid vissa allvarligare brott kan även den som, av någon anledning, inte slutför ett brott straffas. Stämpling, förberedelse och försök till lindriga brott straffas inte. Vilket bl a innebär att den som i kassan ertappas för försök till snatteri inte kan fällas till ansvar.

Stämpling

Vissa (allvarligare) brott är straffbelagda redan på det s k stämplingsstadiet, vilket innebär att den som diskuterar, planerar och försöker påverka någon att begå ett brott, eller om två personer kommer överens om att begå ett brott kan straffas. Fullbordas brottet döms istället för anstiftan.

Förberedelse

Vid grova brott kan även den som med uppsåt att utföra eller främja ett brott ”lämnar eller tar emot pengar eller annan ersättning” eller ”tar befattning med gift, sprängämne, vapen, dyrk, förfalskningsverktyg eller annat sådant kvalificerat hjälpmedel” dömas för förberedelse till brott.

Försök

Har gärningsmannen lämnat ”planeringsstadiet” och påbörjat ett brott som av någon anledning inte slutförs döms han/hon för försök till brott.

Att brottet inte fullbordas kan t ex bero på att gärningsmannen misslyckas på grund av slarv eller på att en oväntad händelse inträffar.

Ansvarsfrihet

Ibland kan särregler gällande ansvarsfrihet medföra att en person, trots att denne utfört en kriminaliserad handling, frias från ansvar.

Detta kan bero på att den som utfört handlingen:
• har riktat angreppet mot sig själv – t ex försök till självmord.
• har haft samtycke till handlingen – exempelvis i samband med en boxningsmatch eller en plastikoperation (så länge uppställda regler för idrotten / verksamheten följts).
• har handlat med laga befogenhet– t ex en polisman som i sin tjänst berövar en brottsling friheten genom att använda handfängsel. Detta våld måste dock vara försvarligt och proportionellt mot vad situationen kräver.
• har handlat på förmans befallning – t ex då en underlydande militär verkställer en order.
• svårligen kunnat besinna sig (excess) – t ex blivit mycket allvarligt provocerad innan en misshandel eller använt mer våld än ”nöden krävt”

Nödvärnssituation

Även den som befunnit sig i nöd- eller nödvärnssituation kan frias från ansvar. I regel kan sägas att den som befinner sig i nöd har rätt att använda ”det våld som nöden kräver” (naturligtvis aldrig mer). Det kan t ex innebära frihet från ansvar då någon bryter sig in i ett hus för att släcka en utbruten brand eller olovligen framför ett fordon för att transportera en person med livshotade skador till sjukhus.

Nödvärnsrätt har den som fysiskt blir anfallen. Denna rätt ger offret rätt att med våld försvara sig mot anfallet. Rätten upphör inte förrän anfallet avbrutits. Det är även tillåtet att ”ta över” en annan persons nödvärnsrätt – vilket t ex kan innebära rätt att med våld försvara någon som blir misshandlad.

En nödvärnsrätt uppstår också i de fall någon försöker hindra någon från att begå ett brott.

En nödvärnssituation uppstår också i de fall någon vägrar lämna en annan persons bostad (hemfridsbrott) eller om någon olovligen trängt in eller försöker tränga in i annan persons ”rum, hus, gård eller fartyg” (olaga intrång). Med nödvärnrätten följer att det är förbjudet att bemöta denna, vilket innebär att en ny nödvärnsrätt inte uppstår från den ursprunglige anfallaren. Nödvärnsrätt uppstår heller inte i samband med laga befogenhet.

Preskription

I de fall lång tid förflutit mellan det att en brottslig handling utförts och åtal eller dom kan brottet preskriberas. Detta innebär att gärningsmannen går fri från ansvar från den brottsliga handlingen.

Möjligheten att döma till ansvar för ett brott försvinner (preskriberas) efter 2 – 25 år beroende hur allvarligt brottet är.

Även i de fall då en dömd person under en längre tid lyckats hålla sig undan ett fängelsestraff inträder preskription. Denna preskriptionstid varierar mellan 5 och 30 år.

Ringa (mindre grova) brott

I flera fall då ett brott är att anse som mindre allvarligt (t ex därför att det inte lett till någon märkbar skada) väcker åklagaren endast åtal om ”särskilda skäl” finns påkallade ur allmän synpunkt, t ex om brottet kan tänkas ha något principiellt värde för rättsutvecklingen.

Det samma gäller även i samband med flera mindre allvarliga brott då gärningsmannen är närstående till den brottet riktar sig mot.

Brott mot person

Brott mot person är brott som är riktade mot enskilda personer eller en persons intressen.

Huvudgrupperna är:
• Brott mot liv och hälsa
mord – dråp – barnadråp – misshandel – vållande till annans död – vållande till kroppsskada – framkallande av fara för annan

• Brott mot frihet och frid
olaga frihetsberövande – människorov – försättande i nödläge – olaga tvång – grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning – olaga hot, hemfridsbrott – olaga intrång – ofredande – brytande av post- eller telehemlighet – intrång i förvar – olovlig avlyssning

• Ärekränkningsbrott
förtal – förolämpning

• Sexualbrott
våldtäkt – sexuellt tvång – sexuellt utnyttjande – sexuellt utnyttjande av ungdom - sexuellt ofredande – koppleri – förförelse av ungdom

• Brott mot familj
tvegifte – olovligt ingående av äktenskap/partnerskap – förvanskande av familjeställning – egenmäktighet med barn