Senaste från forumet

Straffrätt

Tillbaka till Vardagsjuridik index

De regler som behandlar brottspåföljder och olika brott finns huvudsakligen i brottsbalken (BrB). Straffbestämmelser kan även finnas i andra lagar, såsom exv. narkotikastrafflagen och lagen om straff för smuggling.


Allmänt om brott



Definitionen av ett brott är: ”en gärning för vilken straff är föreskrivet”. En kriminalisering av en viss handling grundar sig på framförallt två funktioner:

• En allmänpreventiv (avskräckande) funktion som antas leda till att människor avhåller sig från att begå brott.
• En individualpreventiv (moralbildande) funktion som antas leda till att den enskilde gärningsmannen i framtiden avhåller sig från att begå kriminella handlingar.

Uppsåt, vårdslöshet och underlåtenhet att handla

För att en gärning skall utgöra ett brott så krävs också i regel att en gärning skall ha begåtts med uppsåt d v s att gärningen i viss mån varit eftersträvad exv. mord. I vissa fall räcker det dock att gärningsmannen handlat oaktsamt (vårdslöst) eller grovt oaktsamt exv. vållande till annans död. Brottsliga gärningar som begåtts ofrivilligt genom en ren olyckshändelse eller ett uppenbart misstag straffas i regel inte. Vissa brott grundar sig på att gärningsmannen underlåtit att handla, exv. ett vittne som inte berättar hela sanningen och som därför straffas för mened.

Att ett brott begåtts under självförvållad påverkan av alkohol eller annat berusningsmedel (narkotika etc.) fritar inte en gärningsman från ansvar för brott, och därmed inte heller från straff.

Vem kan straffas?



Begreppet ”straffmyndig”



Den som vid brottstillfället ännu inte har fyllt femton år får inte dömas till ansvar för brott och därmed inte heller till straff (fängelse eller böter) eller annan påföljd, exv. skyddstillsyn. I dessa fall är gärningsmannen straffomyndig och ärendet handläggs av sociala myndigheter. Ungdomar som fyllt 15 men inte 18 kan dömas till ansvar för en brottslig handling och om synnerliga skäl föreligger även till fängelse. Dessa personer blir oftast överlämnade till vård inom socialtjänsten. Personer mellan 18-21 kan dömas för brottsliga gärningar. Dock döms i praxis fängelsedomar endast ut i särskilda fall, t ex vid mord eller upprepad grov brottslighet.

Psykisk störning

Personer som lider av en psykisk störning kan frias från ansvar i de fall förövarens intelligens är att jämställa med ett barns (person under 15 år). En normalbegåvad person som lider av en psykisk störning kan dömas till ansvar för brott, men ofta med vård som påföljd. Om en normalbegåvad person begår ett brott under inflytande av en allvarlig psykisk störning som innebär att uppsåt inte kan fastställas så kan förövaren komma att frias från ansvar.

Rättsvillfarelse



”Att inte känna till lagen” befriar inte från ansvar



Det är varje medborgares ansvar att känna till vilka lagar och förordningar som gäller och den som begår en brottslighandling p.g.a. att denne inte visste att gärningen var straffbelagd, frias i regel inte från ansvar från denna handling.

Skadestånd



Ofta döms ett ekonomiskt skadestånd ut i samband med rättegångar i brottmål. Skadeståndets primära syfte är att kompensera för den skada som uppstått i samband med det aktuella brottet. Ersättning kan exv. utgå för sveda och värk, kränkning och förlorad arbetsförtjänst. För vissa sakskador finns ibland möjlighet att erhålla ersättning genom den egna hemförsäkringen och i andra fall kan man vända sig till Brottsoffermyndigheten för att få ut ersättning.

Tillämplighet av svensk rätt



Svensk rätt tillämpas för de brott som begåtts i riket och i de fall då det är osäkert var brottet begåtts men det finns skäl att anta att det är begånget i Sverige.

För brott som begåtts utanför Sverige döms i regel efter svensk lag och vid svensk domstol, om brottet begåtts av:

• Svensk medborgare eller av utlänning som har sin hemvist i Sverige.
• Utlänning utan hemvist i Sverige men som efter brottet blivit svensk medborgare eller har sin hemvist i Sverige.
• Dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och uppehåller sig i Sverige eller
• Annan utlänning som befinner sig i Sverige och det enligt svensk rätt kan följa fängelse i mer än sex månader för det brott som denne är misstänkt för.

Anstiftan och medverkan



Den som med ”råd eller dåd” förmår annan att begå ett brott döms för anstiftan till brottet. Vid bedömningen skall det vara klart att gärningsmannen inte hade begått brottet om inte anstiftaren hade påverkat honom/henne. Den som hjälpt en gärningsman att utföra ett brott kan dömas för medverkan till brottet.

Stämpling, förberedelse och försök



Framför allt vid vissa allvarligare brott kan även den som påbörjat men av någon anledning inte slutför ett brott straffas. Stämpling, förberedelse och försök till lindriga brott straffas däremot inte. Vilket bl.a. innebär att den som i kassan ertappas för försök till snatteri inte kan fällas till ansvar.

Stämpling



Vissa allvarligare brott är straffbelagda redan på det s.k. stämplingsstadiet, vilket innebär att den som diskuterar, planerar och försöker påverka någon att begå ett brott, eller om två personer kommer överens om att begå ett brott, kan straffas. Om brottet fullföljs döms för fullbordat brott medan de personer som inte direkt utfört brottet kan dömas för anstiftan eller medverkan.

Förberedelse



Vid grova brott kan även den som med uppsåt att utföra eller främja ett brott ”lämnar eller tar emot pengar eller annan ersättning” eller ”tar befattning med gift, sprängämne, vapen, dyrk, förfalskningsverktyg eller annat sådant kvalificerat hjälpmedel” dömas för förberedelse till brott.

Försök



Har gärningsmannen lämnat ”planeringsstadiet” och påbörjat ett brott som av någon anledning inte slutförs döms denne för försök till brott. Att brottet inte fullbordades kan exv. bero på att gärningsmannen misslyckats på grund av slarv eller på att en oväntad händelse inträffar.

Ansvarsfrihet



Ibland kan särregler gällande ansvarsfrihet medföra att en person, trots att denne utfört en kriminaliserad handling, frias helt eller delvis från ansvar.

Detta kan bero på att den som utfört handlingen:

• Har riktat angreppet mot sig själv – exv. försök till självmord.
• Har haft samtycke till handlingen – exempelvis i samband med en boxningsmatch eller en plastikoperation (så länge uppställda regler för idrotten/ verksamheten följts). Man kan dock inte samtycka till grov misshandel eller värre.
• Har handlat med laga befogenhet– exv. en polisman som i sin tjänst berövar en brottsling friheten genom att använda handfängsel. Detta våld måste dock vara försvarligt och proportionellt mot vad situationen kräver.
• Har handlat på förmans befallning – exv. då en underlydande militär verkställer en order.
• Svårligen kunnat besinna sig (nödvärnsexcess) – exv. blivit mycket allvarligt provocerad innan en misshandel eller använt mer våld än ”nöden krävt” . Ofta är det fråga om situationer där det objektivt sett varit svårt att avväga det våld som man fredat sig med.

Nödvärnssituation

Även den som befunnit sig i nöd eller nödvärnssituation kan frias från ansvar. I regel kan sägas att den som befinner sig i nöd har rätt att använda ”det våld som nöden kräver” (dock inte mer). Det kan exv. innebära ansvarsfrihet då någon bryter sig in i ett hus för att släcka en brand eller olovligen kör ett fordon för att transportera en person med livshotade skador till sjukhus.

Nödvärnsrätt har den som fysiskt blir anfallen. Denna rätt ger offret rätt att med våld försvara sig mot anfallet. Rätten upphör inte förrän anfallet avbrutits. Det är även tillåtet att ”ta över” en annan persons nödvärnsrätt – vilket exv. kan innebära rätt att med våld försvara någon som blir misshandlad. Det finns ingen egentlig begränsning i denna rätt utan den anfallne har rätt att försvara sig på det sätt som står i rimlig proportion till anfallet.

En nödvärnsrätt uppstår också i de fall någon försöker hindra någon från att begå ett brott.

En nödvärnssituation uppstår även i de fall någon vägrar lämna en annan persons bostad (hemfridsbrott) eller om någon olovligen trängt in eller försöker tränga in i annan persons ”rum, hus, gård eller fartyg” (olaga intrång). Med nödvärnrätten följer att det är förbjudet att bemöta denna, vilket innebär att en ny nödvärnsrätt inte uppstår för den ursprunglige anfallaren. Nödvärnsrätt uppstår heller inte i samband med laga befogenhet exv. polismans myndighetsutövning.

Preskription

I de fall lång tid förflutit mellan den brottsliga handlingens utförande och åtal eller dom kan brottet preskriberas. Detta innebär att gärningsmannen går fri från ansvar för den brottsliga handlingen. Möjligheten att döma till ansvar för ett brott försvinner (preskriberas) efter mellan 2 – 25 år beroende på hur allvarligt brottet är. Även i de fall då en dömd person under en längre tid lyckats hålla sig undan ett fängelsestraff inträder preskription. Denna preskriptionstid varierar mellan 5 och 30 år.

Åtalsunderlåtelse

I flera fall då ett brott är att anse som mindre allvarligt exv. därför att det inte lett till någon märkbar skada, kan åklagaren välja att åtala endast om ”särskilda skäl” finns påkallade ur allmän synpunkt, exv. om domen kan tänkas ha något principiellt värde för rättsutvecklingen. Detsamma gäller även i samband med flera mindre allvarliga brott då gärningsmannen är närstående till den person brottet riktar sig mot.

Åklagaren kan fatta beslut om åtalsunderlåtelse; det blir då varken åtal, rättegång eller påföljd. Däremot antecknas brottet i belastningsregistret vilket kan få konsekvenser om man begår nya brott. För att kunna ge en åtalsunderlåtelse måste det stå klart att ett brott har begåtts, oftast därför att den misstänkte har erkänt. Åtalsunderlåtelse kan till exempel ges när en person nyligen fått ett straff för ett annat brott och det aktuella brottet inte skulle leda till att straffet skärptes. Ett exempel är att en person dömts till ett längre fängelsestraff för grov stöld och det kommer fram att han även gjort sig skyldig till snatteri precis innan han dömdes för stölden. Då fängelsestraffet sannolikt inte skulle ha blivit längre om åtal även hade väckts för snatteribrottet, kan åklagaren meddela en åtalsunderlåtelse.

Åtalsunderlåtelse är också vanligt för ungdomar under 18 år. Om den unge personen är förstagångsförbrytare och det är fråga om ett mindre allvarligt brott, är tanken att denne ska få en chans till.

En förutsättning för att ge åtalsunderlåtelse är att det inte strider mot något väsentligt enskilt eller allmänt intresse.




Informationslänkar

Konsumentverket | Allmänna reklamationsnämnden | Sjöfartsverket | Statistiska centralbyrån
Hyresnämden | Kronofogdemyndigheten | Domstolsverket | Patent- och registreringsverket
Samboavtal.org | Hyresavtal.org | Testamente.org | Äktenskapsförord.com | Skilsmässa.nu
Andrahandskontrakt.org | Blankett.org | Gåvobrev.org | Skuldebrev.com

© 2009 Juridikfokus.se - All Rights Reserved